I en post som borde vara obligatorisk läsning för alla som någon gång fått för sig att Wikipedia är mer lättviktig än pappersencyklopedier skriver James Bridle om hur den nya skiktade historien skapar automatiska genealogier för begrepp. I ett genidrag har Bridle gett ut hela redigeringskriget om Irakkriget i en bok med tolv volymer.
Bridle förklarar:
This particular book—or rather, set of books—is every edit made to a single Wikipedia article, The Iraq War, during the five years between the article’s inception in December 2004 and November 2009, a total of 12,000 changes and almost 7,000 pages.
It amounts to twelve volumes: the size of a single old-style encyclopaedia. It contains arguments over numbers, differences of opinion on relevance and political standpoints, and frequent moments when someone erases the whole thing and just writes “Saddam Hussein was a dickhead”.
Ibland oroar jag mig för att de som diskuterar hur vi ska kunna arkivera det digitala samhället inte fokuserar på just dessa metanivåer i materialet, att de försöker spara Wikipedias artiklar, men inte dess diskussioner och redigeringskrig, exempelvis.
Ett tankeexperiment: antag att en ondsint bibliotekariedemon tvingade dig att välja: antingen sparas alla artiklar i samtliga svenska dagstidningar på nätet, men inga kommentarer eller diskussioner (på bloggar och liknande) om artiklarna. Eller så sparas bara kommentarerna, men inga artiklar.
Hur skulle du välja?
Vad ger den riktigaste bilden av vår tid?
Kommentaren eller det kommenterade?
Artiklarna ger nog egentligen mest ett avtryck om vår tids journalism, medan kommentarerna ger en bättre bild av den mer generella tidsandan. Men båda hör ju ihop, kommentarerna är ju ofta också en diskussion som dragits igång av artikeln, en diskussion som kan vara fullkomligt obegriplig utan artikeln i fråga. Generellt så skulle jag inte välja, men är utgångspunkten mer specifik så kan valet bli möjligt.
Den “ondsinta bibliotekariedemonen” är underskattad i science fiction-litteraturen.
Det finns en handfull nyhetssiter där jag inte bryr mig om att läsa artiklarna innan jag läst åtminstone en del av kommentarerna. Jag är inte säker, men jag tror att antalet sådana siter ökar.
@steelneck: det är förstås riktigt. det är därför demonen beskrivs som ondsint.
@lars: jajämän!
@staffan: jag känner exakt likadant. min läsheuristik utvecklas hela tiden åt det hållet. ibland kan till och med antalet kommentarer vara en ledtråd…
[…] Nicklas Noterar » Blog Archive » De nya digitala skikthistorierna […]
Staffan och Nicklas: Min också. Men jag tror inte att den följer: fler kommentarer –> högre sannolikhet att jag ska läsa artikeln. Är kommentarerna för många blir jag snarare mer skeptisk inställd. Samma ifall kommentarerna är för få. Men det beror på vilken site det handlar om, i och för sig.