I bakgrundsbruset finns en ständigt närvarande rytm. Tiden mellan det att en människa dör och en annan föds. Eller helt enkelt tiden mellan dödsfall, för den mer melankoliske. En rytm som ständigt pulserar bakom händelserna.
Döden rör sig långsamt i Norden, i Norge dör en människa var tolfte minut, i Finland var nionde. I Sverige dör en människa vare sjätte minut.
I Indien dör en person var fjärde sekund.
I Sverige är det lika lång tid mellan dödsfall och födelser, i andra länder, som i Kina, är livet dubbelt så snabbt som döden. Det är svårt att betrakta världen och inte förundras.
En av de många saker som jag funderar över är hur det kommer att påverka vårt psyke att ha tillgång till dessa visualiseringar av tidigare svårgripbara fakta. Den mer optimistiska delen av mig vill säga att det kommer att spela stor roll, att vi kommer att förstå mer av världen. Den mer pessimistiska noterar att vi kommer att trubbas av och att bilderna kommer att förlora sin kraft snabbt.
Men i dag regnar det och jag känner mig optimistisk, och unnar mig att förundras litet, i hemlighet.
Det intressanta med hög nativitet är att om alla i världen skulle leva som i UK eller USA skulle jorden klara av att försörja knappt två miljarder människor. Det ironiska är att 1/7 av USA befolkning är nära svältgränsen eller har svårt att skaffa sig den mängd näringsämnen som krävs dagligen. Det paradoxala är att 50% av USA befolkning kommer att drabbas av fetmarelatead diabetes innan 2020,