Det var 1990-tal. Jag hittade en programvara som hette greymatter, och startade en blogg. Kommenterat.net kallade jag den, eftersom jag ville skapa en sorts marginalanteckningar på nätet. Det var en av Sveriges första bloggar. Det är därför ganska passande att jag nu startar en av Sveriges sista bloggar. Tanken bakom denna är att faktiskt fortsätta utforska det korta skrivande som bara bloggen tillåter, skriva varje dag – fundera kring allt mellan himmel och jord. Bloggen blir en sorts Zibaldone, om man bara låter den. Det kanske viktigaste är att inte låta skrivandet springa iväg in i andra former, utan respektera bloggens unika position mellan essä och aforism, mellan uppsats och dagsnotering. Problemet med bloggarna var kanske att de inte var nöjda med att vara bloggare. De ville bli essäister, skribenter, skriftställare, författare, kolumnister, krönikörer — bloggen blev en sorts avstamp mot något annat. Kanske också för mig.
Så bloggandet utvecklades inte, utan avvecklades varefter ett antal mycket duktiga skribenter utvecklades och tog sig vidare. Då och då görs goda dagsverken i bloggeriet, inte minst genom de olika 100-tävlingarna, men de har kanske ändå skimret av en workout. Att man återvänder till brottsplatsen och repeterar samma gamla saker som man gjorde då. En sorts historical re-enactment. Nej, låt mig ta tillbaka det där. Jag tror nog bara att det inte rikigt var min grej att göra 100 dagar i rad, och jag skall inte förneka att det var med viss beundran jag såg alla de som hade självdisciplinen att ta sig genom de 100 dagarna. Och det finns massor av lysande bloggare, fortfarande. Jag kände bara att det var dags att återvända till brottsplatsen.
Om namnet: det gick inte att återuppliva kommenterat. Av mest moraliska och personliga skäl. Så jag försökte hitta något med samma blandning av understatement och anknytning till det kommenterade. Jag fastnade för noterat.org – en sorts utveckling av kommentaren är noten, det noterade.
Så: det här är en av Sveriges sista bloggar. Välkommen.