1
Digitaliseringen kan skildras brett eller smalare. I den smalare versionen är det möjligt att se den som frågan om hur man angriper och löser upp den s.k. Solowparadoxen. Solowparadoxens kärna är nog att vi ser investeringar i teknik överallt i vår ekonomiska analys, utom i produktivitetstillväxten. Tekniken tycks inte leda till produktivitetsökningar och om den inte gör det är nyttan av all ny teknik svår att förstå.
Solowparadoxens lösning ligger förmodligen i tre olika riktningar.
Den första, enkla, observationen är att vi inte mäter rätt. Vi ser exempelvis inte produktivitetsökningar som den vi bevittnat inom fotografin, eller encyklopediernas marknad. Wikipedia och digital fotografi fångas dåligt av existerande ekonomiska mått, och det gäller inte bara första ordningens värden, utan också andra ordningens värden: mängden öppet tillgängliga digitala foton har ett enormt värde som träningsmängd för olika former av AI – precis som Wikipedia. Vi behöver förstå inte bara “consumer surplus” utan kanske särskilt också “training surplus” som ett värdefenomen i informationssamhället. Data får värde i det sätt på vilket vi organiserar dem.
Den andra frågan här handlar om transitionsproblem, och hur vi kvantifierar och förstår dem. Den lilla tomtägarföreningen som digitaliserar sig tvingas ofta ha kvar pappersbrev eftersom de inte kan genomföra en fullständig digitalisering; man fastnar då med två olika processer och måste ta kostnaden för båda. Den kvardröjande “analoga” processen äter upp produktivitetsökningen som skapas av digitaliseringen. Det kan vara så att priset för detta, denna analoga kostnad, är mycket större än så – eftersom den också förhindrar genomgripande organisationell förändring. Det är i sig ett problem eftersom vi vet att det krävs att man organiserar sig runt tekniken för att kunna lösa ut produktivitetsvinsterna.
Det tredje spåret handlar om innovation och lärande. Vi har bara börjat utforska tekniken, och vi behöver lära oss mer och mer om den. Detta lärande i sig är en förutsättning för att vi ska kunna få de produktivitetsvinster som tekniken skulle kunna producera. Tekniken i sig kräver ett experimenterande förhållningssätt, och en vilja att lära sig att tänka datavetenskapligt. Hur vi organiserar detta lärande mer effektivt är ett centralt problem för den som vill angripa Solowparadoxen.
Om allt en nation gör när den digitaliserar är att fokusera på att lösa upp Solowparadoxen, vinner den ändå oerhört mycket.
2
Digitalisering – som process – handlar inte om att just digitalisera. Att digitalisera i ordets snävaste bemärkelse kan betyda att man skapar en matematisk representation bestående av ettor och nollor av något. Denna process är intressant – av flera skäl – men den är inte nyckeln till den process vi vill studera.
Vad vi gör är kanske snarare att vi algoritmiserar och fångar olika datamängder. Den grundläggande metaforen är egentligen mjukvara och inte digitalisering. Mjukvara består av algoritmer och datastrukturer. Den förvandling vi genomgår som samhälle börjar med en förståelse av hur mjukvarufieringen påverkar samhället.
Den politiska frågan blir: hur skriver vi kod som spänner över både teknik, institutioner och medborgare? En del av den koden implementeras i datorer, en del i demokratiska institutioner och en del i oss som våtvara.
3
Att koda är att lösa ett problem med algoritmer och datastrukturer. Kod måste implementeras i någon sorts medium, men är förmodligen helt agnostiskt vad det gäller vilken sorts. Vi skriver kod för datorer, men lagstiftning är kod för samhällen. Institutioner bör byggas som mjukvara också, och vårt eget lärande är inget annat än, som DC Dennett observerar, att vi installerar olika former av appar i vårt medvetande. Fast den metaforen haltar litet – vi kan, och bör, ofta själva skriva dessa appar.
Det sätt på vilket du kodar dig själv – insikten om att du kan koda dig själv – är centralt. Även i digitaliseringen. Inte: är du lönsam lille vän? Utan: är du interoperabel?
4
Ett korollarium: om vi ser världen som mjukvara, så blir digitaliseringen inte så mycket ett problem som handlar om hur vi digitaliserar eller representerar något digitalt. Utan ett problem som handlar nästan enkom om interoperabilitet. Hur ser vi till att de olika kodbaser som samhället består av kan förändra, utveckla och kommunicera med varandra? Hur kodar vi gränssnitten mellan medborgare, institutioner och teknik?
En programmeringsuppgift: hur skriver du ett program som tillhandahåller utbildning?
En digitaliseringsuppgift: hur skriver du social kod så att du förändrar utbildningssystemet genom att bygga effektiva gränssnitt mot nya institutioner, ny teknik och oss medborgare?
Idag kan skolor inte accessa de enorma mängder utbildning och kunskap som finns tillgängliga. Det är ett klassiskt gränssnittsproblem. Skolan är inte interoperabel med globala kunskapsbaser.
5
Digitaliseringen behöver inte vara snabb. Din egen digitalisering behöver bara vara snabbare – och mer robust – än den digitalisering som dina konkurrenter mäktar med. Avvägningen mellan robusthet och snabbhet är inte trivial – och en digitalisering som är snabbare än din miljös kan mycket väl vara maladaptiv. Myndigheten som snabbt inför digitala signaturer med viss teknik, men som misslyckas med att övertala andra, och när resten anammar tekniken ser de till sin förskräckelse att det är en annan teknik. Sjukhusavdelningen som inför ett digitalt journalsystem snabbt, och sedan ser att det inte är kompatibelt med något annat på sjukhuset. Interoperabilitetsproblem är knutna till frågan om rytm, inte hastighet. Går du i takt?
6
Våra metaforer spelar roll. När vi tänker oss att vi kodar världen måste vi nästan fråga oss i vilken sorts programmeringsparadigm vi opererar. Är världen skriven i Basic? I ett imperativt programmeringsparadigm? Eller är den skriven i ett probabilistiskt paradigm? Den som säger att världen är kod får helt olika metaforer att använda beroende på svaret – och det spelar roll. Kanske bör vi växla över till att tänka kring kod som maskininlärning? Då blir frågan hur vi konstruerar modeller och lär oss.
Vad är det vi skapar med kod? Ytterst? Lärande. Det är inte absurt att tänka sig att all digitaliseringspolitik är ett organiserat lärande, som syftar till ett mer effektivt lärande. Men här använder vi ordet “lärande” som ett evolutionärt begrepp. Lärande är kognitiva systems sätt att producera “fitness” i en evolutionär miljö.
7
Hur snabbt utvecklas tekniken? I vilken takt utvecklas den? Tekniken utvecklas bara så snabbt som vi lär oss att använda den. Lärandets takt begränsar teknikens utvecklingshastighet.
8
Vilken är digitaliseringens enhet? Om vi mätte digitalisering, vilken enhet skulle vi då mäta den i? Skulle vi mäta dataflöden i samhället? Hur många terabit som dagligen utbyts i ett samhälle? Nej, det låter märkligt. Skulle vi mäta mängden digitalt lagrad information? Knappast. Skulle vi mäta IT investeringarna som en del av BNP? Bredbandsabonnemang? Antal personer som använder bank på nätet? Det görs ju i dag, men det är tveksamt om detta egentligen mäter något meningsfullt. Om vi fick välja vad som helst – skulle vi då inte se till ett samhälles förmåga att processa information? Eller den totala summan transaktionskostnader i ett samhälle, för alla transaktioner som äger rum? Transaktionskostnader skulle nästan likna värme, och vi skulle sträva efter energieffektivitet. Eller skulle vi bara mäta entropi? Energiåtgång?
Om vi fick i uppgift att avgöra om samhälle A eller B var mer digitaliserat, och visste att A konsumerade 1000x så mycket energi som B — är det då naturligt att säga att A är digitaliserat? Eller beror det på baslinjevärdet? Om båda konsumerar enorma mängder – B konsumerar, säg, 100x vad vi konsumerar idag – skulle vi då inte säga att B förmodligen digitaliserats, eftersom B verkar konsumera energieffektivare?
Skribenter på nätet har gissat att en AI som spelar spel kan konsumera så mycket som 50 000 gånger mer energi än en människa. En del av AIs framtida utveckling hänger i så fall på att detta kognitionens energigap kan överbryggas.
Är digitaliseringen en effektivisering? Eller är den en acceleration?
Jämför: är evolutionen en effektivisering? Eller acceleration?
Eller ingetdera?
9
“Vad är den övre gränsen för digitaliseringen? När kan ett samhälle inte blir mer digitalt? När är vi klara?”
– Här måste vi bestämma oss: menar vi att det handlar om att anamma ett visst tekniskt paradigm, att gå från att arbeta med såg till motorsåg, eller handlar det om att förändra vårt sätt att spela schack? Eller handlar det om att förändra reglerna för spelet självt?
10
Vad är digitaliseringen inte? Förmodligen är den inte en enkel process med en början och ett slut som kan beskrivas och sedan enkelt reproduceras. Den är inte som att måla ett hus. Den är mer som att måla en tavla.
Men det betyder inte att det inte går att lära sig hur man går tillväga. Det betyder emellertid att man behöver kreativitet, en egen vilja och en egen blick om man vill skapa något bestående.
Men pastischer behöver inte vara rena misslyckanden i digitaliseringen.
Intressant, men all digitalisering har motiverats av en affärsvärdesökning. Ofta för att den digitaliserade lösningen genomför det önskade arbetet väldigt mycket mer energieffektivt. Den ökade marginalen används för att vinna konkurrenskraft på marknaden i jakt på förväntade vinster. Människor köper dataspel (och producerar dem) för att de ger en upplevelse som de inte kan få på andra sätt. Mängden energi som krävs minskar hela tiden, men vårt behov att få snyggare spel ökar fortare.
Du mäter digitalisering genom att mäta energieffektivitet – inte totala mängden energi. En häst är väldigt mycket mindre effektiv än en bil, men vi vill hela tiden komma från A till B lite fortare och lite mer bekvämt och absolut säkert.
Möjligtvis är förväntade livslängden ett intressant mått på hur bra digitaliseringen går i ett land. Lång förväntad livslängd => bra digitalisering. Solowparadoxen handlar helt uppenbart om att vi inte mäter rätt – och att vi inte stället rätt frågor.
Helt klart ligger nyckel till ett ökat välstånd i vår förmåga att snabbt utvinna energi för att sedan använda den effektivt för att eliminera behovet att göra samma jobb imorgon. Det blir en spännande optimeringsproblem. 😉
“Marknadspotentialen”, alltså totala mängden transaktioner som går att genomföra på börsen är också i direkt korrelation till digitalisering. Likaså är möjligheten att distribuera resurser direkt kopplad till digitalisering. Utan bra databaser kan du inte hantera skatt effektivt, du kan inte låna ut pengar i samma utsträckning och det finns en snävare gräns för hur komplicerade dina kontrakt kan vara.