Vår tid är besatt av lycka, och var och en av oss vill nog gärna kunna säga att ja, vi är lyckliga. Men det är förstås inte sant – en hel del mycket framgångsrika personer är i stället ganska olyckliga och otillfredsställda med sina liv. Det finns till och med de som hävdar att sociala medier är orsaken till en olycklighetsepidemi. Det tror jag dock inte på, eftersom det nog snarare handlar om korrelation än kausalitet i det fallet. Jag tror dock att vi i någon mening är olyckligare nu än tidigare. Visst, tidigare levde man i misär, och det var fruktansvärt, låt oss inte glömma saker som barnadödlighet, medellivslängd och fattigdom — men det gör inte saken bättre, utan snarare tvärtom: vi har det så bra, så vi borde ju vara lyckliga! Det kan vara en nästan ännu mer destruktiv insikt – och just framgångsrika människor, med höga betyg och en massa CV-pluppar, visar sig vara mer olyckliga än andra. Yalepsykologen Laurie Santos:
We think [good] grades will make us happier. It turns out there is a correlation between high school grades and well-being, but it’s a negative correlation. That is, the kids who get the best grades are the most miserable. They also have the lowest levels of self-esteem and the lowest levels of optimism.
Det är ganska anmärkningsvärt, eller hur? Santos tror också att sociala medier har något med saken att göra, så jag kanske är i minoritet där — men jag skulle ändå vilja hävda att det för mig snarare handlar om att vi letar efter någon sorts känsla av lycka och inte hittar den där heller — alltså korrelation och inte kausalitet.
Så hur ska vi förstå det här? Det finns flera olika möjliga svar på frågan om varför framgångsrika människor är olyckliga, men ett av de mest uppenbara har att göra med tid. Santos igen:
One big thing we neglect is the importance of free time. There’s a lot of research on what scientists call time affluence. Work by Ashley Whillans, a professor at Harvard Business School, shows that the more we give up money to get time, the happier we are. So if you pay people to do your laundry or use your money in other ways to get more free time, that will make you happier. The problem is that we often give up time to get money, so we get it backwards.
Another big predictor of happiness is how much time you spend with other people and how much time you spend with the people you care about. There’s also lots of work showing that we’re happier when we’re being other-oriented — caring about others more than ourselves. People who give more to charity [and] people who spend more time volunteering tend to be happier than people who don’t [this result is controlled for income].
Tid, och utåtriktad psykologi alltså. Just tid är en sak som jag tror att vi helt tappat bort i våra diskussioner om lycka. Många “lyckotips” handlar om att ägna fem minuter åt att meditera, eller åt att vara tacksam, eller åt motion — men det fungerar naturligtvis inte. Vi lever i tiden, och när vi styr den, när vi gör vår egen tid, fyller den med det vi finner meningsfullt – då kommer vi närmare lyckan.
Om det nu är det vi vill ha. Varje gång jag läser en artikel om lycka minns jag ett citat från Nietzsche som fortfarande kan få mig att skratta högt:
“Mankind does not strive for happiness; only the Englishman does”
Jag tror att detta är absolut sant, och i vår anglosaxiska kultur fastnar vi i lyckobegreppet – och lämnar en mängd andra begrepp utan avseende. De vanligaste alternativet till “lycka” är “mening” — och det är också fluff. Det handlar inte om att vi ska bli meningsfulla eller söka mening, nej, jag tror alltmer att det handlar om att acceptera livets komplexitet, rörighet och hela det känsloregister som livet erbjuder – sorg, hat, rädsla, kärlek, förälskelse, glädje, nedstämdhet (åh, den fina nedstämdhet som låter oss se världen i svartvitt ett tag för att uppskatta de andra känslorna), oro, vakenhet, trötthet, stress… Det finns kanske skäl att närma sig livet som ett musikstycke – andante, allegro, sostenuto, rubato…de olika känslor som gömmer sig dessa anvisningar ger stycket sin helhet; livet är inte helt annorlunda. Hur ofta lever vi rubato nu för tiden?
Varken Aristoteles eller Mill hävdade för övrigt att man skall söka lycka i sig. Mill sade att det är självklart att vi strävar efter lycka, men att den inte går att nå genom att försöka (tänk på alla hyllor i boklådorna som blir lediga om vi accepterade det!) — och Aristoteles, tja, han noterar att man inte kan säga om ett liv att det varit lyckligt eller olyckligt förrän det är över. Det är ett hisnande påstående! Tänk dig ett lyckligt liv som i sitt sista ögonblick genomgår en fruktansvärd omvälvning, eller det olyckliga livet som i sista sekunderna förklaras och blir vackert och lyckligt. Det är onekligen fascinerande att fantisera hur det skulle kunna se ut.
Jag tror och hoppas att vi närmar oss en punkt där vi söker oss bort från det förenklade i lyckan, och att vi kan utforma en sorts komplexitetens etik utan att bara landa i stoicismen (som annars verkar frestande, onekligen). Det finns en risk i detta, förstås, och det är att vi landar i en äldre tids syn på lyckan som något som ingen kan förvänta sig. Ur den svenska visskatten kan man vaska fram en bister livssyn:
Så länge skutan kan gå
Så länge hjärtat kan slå
Så länge solen den glittrar på böljorna blå
Om blott endag eller två
Så håll tillgodo åndå
För det finns många som aldrig en ljusglimt kan få!
Och vem har sagt att just du kom till världen
För att få solsken och lycka på färden?
Att under stjärnornas glans
Bli purrad uti en skans
Att få en kyss eller två i en yrande dans?
Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn
Höra böljornas brus och kunna sjunga!
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
Och som fågeln på vågorna gungaOch vid motorernas gång
Och ifall vakten blir lång
Så minns att snart klämtar klockan för dig: ding, ding, dong!
Så länge skutan kan gå
Så länge hjärtat kan slå
Så länge solen den glittrar på böljorna blå
Så tag med glädje ditt jobb fast du lider
Snart får du vila för eviga tider!
Men inte hindrar det alls
Att du är glad och ger hals
Så kläm nu i men en verkligt sju-sjungande vals!
Det är en rasande tur att du lever, min vän
Och kan valsa omkring uti Havanna!
Om pengarna tagit slut, gå till sjöss omigen
Med Karibiens passadvind kring pannan
Klara jobbet med glans
Gå iland någonstans
Ta en kyss eller två I en yrande dans!
Så länge skutan kan gå
Så länge hjärtat kan slå
Så länge solen den glittrar på böljorna blå
Mellan lyckoprofeterna, Nietzsche, Aristoteles och Taube får vi börja leta.