Lever vi i konspirationsteoriernas gyllene tidsålder?

Det korta svaret på den frågan är nej. Det är dock möjligt att ge ett litet längre och mer komplicerat svar. Ofta när det talas om konspirationsteorier handlar diskussionen om just konkreta teorier – om Area 51 eller Kennedy-mordet – och sådana teorier har en liten, stadig skara anhängare som inte ökar. Men om vi istället talar om konspirationsteoretiskt seende så blir bilden mer intressant.

Det tycks vara ett faktum att allt fler personer känner sig fria att ifrågasätta vad som i en annan tid betraktats som fakta – och därmed inte tro på en konspiration, men välja sina egen sanning.

Den mekanismen är besläktad med konspirationsteoretikerns sätt att se på världen, men istället för att ha upptäckt en fördold sanning anser man sig ha upptäckt ett möjligt, tidigare undertryckt tvivel.

Detta tvivel öppnar sedan för en bred revision av de modeller av verkligheten man håller sig med. Det blir en sorts individuell konspirationsteori.

Konspirationstoretikern tror sig ha upptäckt ett mönster i tillvaron som förklarar nästan allt – förmodligen är den hållningen en sorts apofeni – men den ny-skeptiske tror sig ha upptäckt att mönstret och förklaringarna faktiskt är mycket mer osäkra än vad vi tidigare trott.

Konspirationen består i att etablissemanget påstår sig veta mycket mer än man kan bevisa är sant. Det är vetandets form och omfattning, inte dess innehåll, som är föremål för konspirationen.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s