På social medier cirkulerar med jämna mellanrum olika videos producerade med deep fake-teknik, nu senast en med en massa olika skådespelare som långsamt tycks besitta en och samma kropp. Effekten är imponerande, men vi bör kanske avstå från att behandla fenomenet som något helt nytt. Vad som sker här är inte skiljt från vad som sker när det gäller kunskap i stort.
Bilden – fotografiet – brukade vara en tillförlitlig källa till kunskap för att den producerades på ett sätt som tillät endast vissa former av manipulation (vi måste komma ihåg att kameran kan ljuga, och inte idealisera fotot som sanning). Därför trodde vi på bilder och video, och nu visar det sig att de kan produceras på sätt som helt kan förleda och förvilla.
Detsamma gäller emellertid också andra medier – och även texten. De sätt på vilket de produceras är idag upplöst och utifrån resultatet – texten, videon eller bilden – kan inget sägas om produktionens sanningsenlighet.
Det kan tyckas hopplöst, men det är också en insikt till hur vi kan återskapa ett sanningens landskap från den platta informationsöken som vi nu lever i – vi kan hitta nya sätt att certifiera och producera kunskap på som återskapar åtminstone samma nivåer av förtroende som vi med rätta kunde ha tidigare. Inte mer, inte mindre.
Ett problem är förstås att vi kanske litat till bilden och videon litet för mycket.