I ett av årets mer oväntade papper konstateras att närvaron av organisationer som maffian väsentligt saktar ned innovationstakten i olika områden. Det är knappast uppseendeväckande i sig, men anledningarna är intressanta – forskarna menar att i de områden där maffian dominerar ställs alla aktörer inför valet att samarbeta med dem – något som eliminerar konkurrens och försvagar äganderätter – eller innovera. Ofta ser incitamentssteukturen rätt tydlig ut – och folk väljer att rätta in sig i ledet. Resultatet blir minskad innovation.
Frågan är om det omvända gäller — att mindre kollaboration sociala kontexter faktiskt ökar innovationstakten. Hur förhåller sig detta då till förtroendebegreppet? Hur förhåller sig innovation till social organisation?
Ett annat sätt att läsa resultaten på skulle vara att säga att de tyder på att tätt organiserade sociala kontexter blir mindre innovativa – Tönnies Gemeinschaft mot Gesellschaft. Staden är alltså ner innovativ än byn, delvis på grund av att den har en lösligare social organisation.
Hur översätter vi detta till organisationer? Är en alltför tajt organisation med alltför mycket förtroende också mindre innovativ? En märklig slutsats skulle vara att en arbetsplats som liknar en stad mer än en by är mer sannolik att uppfinna nytt – samtidigt som alla idag strävar efter en tätare social kontext på arbetet.
En sak tycks säker – maffian är inte särskilt innovativ, så det är nog inte en modell att efterlikna…
Hej, jag vill minnas att det finns forskning om bolag som till slut blir så byråkratiska att de blir ineffektiva. Då börjar de outsourca. Tror att det är nationalekonomi eller kanske organisationsekonomi. Kan vara the theory of the firm..