Frågan om hur ungdomar påverkas av teknikanvändning är komplex, men det finns de som hävdar att det finns enkla samband som att användningen av telefoner och sociala medier gör ungdomar deprimerade och att den ökning av oro och depression som kan observeras har att göra med sociala medier och telefoner (se här).
Detta enkla samband tycks alltmer ohållbart. New York Times rapporterar nu om en serie a studier och sammanställningar av studier som ger vid handen att om det alls finns ett samband så är det svagt och komplicerat.
Vad detta betyder, eller borde betyda, är att vi i alla fall inte längre bör hålla för sannolikt att sociala medier och telefoner i sig är den enda orsaken till en ökande oro. Eller, för att citera artikeln:
“Why else might American kids be anxious other than telephones?” Mr. Hancock said. “How about climate change? How about income inequality? How about more student debt? There are so many big giant structural issues that have a huge impact on us but are invisible and that we aren’t looking at.”
Den som fortsatt tror att sociala medier är nyckelorsaken bakom ungas oro får nog nu anses bära bevisbördan för detta i ljuset av en växande forskning som visar att så inte är fallet.
Det betyder inte att det inte kan finnas samband här, och som alltid bör man sky resonemang av typen “forskning visar” när det handlar om komplexa sociala samband — men det betyder att vi bör uppdatera våra sannolikheter på ett sådant sätt att påståendet att “sociala medier och telefoner driver oro bland unga” nu blir mindre sannolikt.
Just detta är, parentetiskt, intressant: mycket av dagens polariserade debatt handlar kanske om att vi ser vetandet som så digitalt. Antingen tror jag x eller sår tror jag inte x. Det i sin tur är fördummande. Det är bättre att behandla olika påståenden som föremål för ett vad; om jag slog vad, vad skulle jag då satsa på? Just nu skulle jag satsa på att sociala medier och telefoner inte är den drivande orsaken bakom den ökande oron hos unga. Men jag skulle ändra mig om data ändrade sig.
Ju mer vi kan se vår kunskap som en samling vadslagningar, desto friare blir vi att ändra åsikt och uppdatera våra vad över tid med ny information. Och det är ett bra sätt att stå emot fördumningen.