Martin Gelin bloggar om YouTube-artikeln som publicerades i söndags. Han har många bra kommentarer, men några saker håller jag inte med om. Först dock det jag håller med om.
Det är en enorm skillnad mellan Deans skrik och Allens rasism. Det är riktigt. Jag tror inte att varken forskarna i antologin eller jag skulle ha en annan åsikt. Det finns dock en likhet i att det var ett ögonblick avsett för en kontext som inte överlevde i andra, ja, faktiskt blev katastrofalt i de andra kontexterna. Men Gelin har rätt i att det är för enkelt att jämställa dem båda som forskarna gör, eller rättare sagt: att ett intressant tillfälle till differentialdiagnos går om intet i jämställandet.
Däremot tycker jag att Gelin missar poängen när han säger att Obama minsann drabbades av obevakade ögonblick också han. Min poäng handlade om hela kampanjen – Obamas kampanj var inte den gräsrotskampanj som den ibland tecknas som. Det var en professionaliserad version av Deans kampanj. Det räcker med att läsa Trippis skildringar av Dean-kampanjen för att se att de ofta inte hade en aning om vad de höll på med, att kampanjen präglades av oorganiserad kreativitet och entusiasm. Inslaget av dialog och gemensamt skapande var mycket större än det som Obamakampanjen sedan tillät. Professionaliseringen av sociala medier – inte bara av YouTube – syns också i det sätt på vilket de sociala medierna nu används i Vita Husets kommunikationsstrategier.
De obevakade ögonblicken kommer alltid att finnas, som Gelin påpekar, men de hanteras nu genast med kampanjer och med olika typer av snabba svar. De regisseras in i svaren på YouTube och kommentarerna på eventuellt obevakade ögonblick. Krishanteringen är nästan omedelbar. Professionaliseringen är svår att förneka, kan jag tycka.
Gelin skriver:
Min poäng med det här är att ingen politiker kan undgå YouTubes allseende öga. Det är svårt att hitta en kandidat som är mer försiktig, mindre benägen till panik och klumpiga uttalanden, än Obama. Ändå råkade han hela tiden ut för dessa “avslöjanden”.
Ja, men skadade de honom? Det räcker med att se till vad som hände med Dean och hur det gick för Obama för att ana skillnaderna. Just det att de är “avslöjanden” inom citationstecken är i sig en indikation på hur professionaliseringen griper in i sociala medier. Jag tror att det är viktigt att vara vaken för detta och inte lita på YouTubes allseende öga. Bara förekomsten av en universell distributionsplattform för video förändrar mycket, men den är inte immun mot maktens manipulationer.
Och när det gäller klassretoriken: läs gärna om det “negrianska kognitariatet” i boken, och återkom sedan. Jag kan inte för mitt liv se att den kritiken tillför något till de i och för sig allvarliga frågor som Gelin väcker. Men man måste skilja mellan form och innehåll här. Ingen förnekar att dessa frågor är viktiga, men det betyder inte att en pseudointellektuell klassdiskurs är vad vi ska önska oss. En verklig social kritik enligt de linker som Gelin tecknar behövs dock, men den lär vi inte få genom att slänga Antonio Negri på problemet.
Gelin igen:
bottom line är att personer med en viss bakgrund är bättre än andra på att inhämta värdefull information med hjälp av ny teknolgi, och den kunskapen kommer bli mer betydlsefull med tiden och riskerar därmed att skapa ett stort gap till de som inte “hänger med” – vilket inte nödvändigtvis är låginkomsttagare eller “arbetarklassen”, i USA är svarta ungdomar med låg inkomst exempelvis i den absoluta framkanten i nyhetskonsumtion och sociala medier på mobiltelefoner.
De socio-ekonomiska skillnaderna slår igenom också på nätet emellertid, även i politiskt engagemang. Pew Internet Research Institute konstaterade nyligen att förändringarna på detta område – om de alls kan skönjas – sker mycket långsamt.