I DN i dag (hittar inte artikeln på nätet) skriver Jonas Leijonhufvud om den i Sverige ökande DVD-försäljningen. Den är, menar han, unik och ökningen kopplas av olika personer i artiklen till införandet av den s.k. IPRED-lagen. Temat i artikeln är inte nytt, utan återkommer med jämna mellanrum och är en del av berättelsen om IPRED: lagen anses effektiv för att den förändrat beteenden.
Men är det ett gott tecken att vi nu går tillbaka en teknikgeneration till att köpa DVD-skivor?
Det finns åtminstone två sätt att se detta. Det första är att det är bättre att konsumenter skruvar tillbaka sina konsumtionsvanor om det innebär att den lagliga konsumtionen av film och musik ökar. Det andra att varje återgång till tidigare konsumtionsmönster betyder att lagen misslyckats i grunden.
IPRED motiverades med att det skulle bli lättare för nya lagliga tjänster att växa fram på nätet. När vi nu ser rejäla ökningar i DVD-försäljningen kan vi i dessa ökningar då se något annat än ett mått på lagens misslyckande? I stället för att skapa nya konsumtionsmönster på nätet har den tvingat tillbaka konsumenter i gamla konsumtionsmönster. Varje procentökning av DVD-försäljningen blir då empiriskt stöd för att lagen slagit snett och skadat de lagliga tjänsterna på nätet såväl som de olagliga.
Den kritiske skulle på marginalen kunna påpeka att det dessutom innebär en miljöförlust: återgången till att köpa DVD-skivor är en återgång till ett mindre miljövänligt konsumtionsmönster med större inbyggda transaktionskostnader, och därmed också till en med nödvändighet annan, högre prisbild. Hela framsteget med digital distribution raderas därmed i princip ut.
Men vi skall minnas att den digitala distributionen också ökar, framförallt på musik. Men ökningarna är långsammare nu än tidigare. De 80 procent vi talar om i musikökning på nätet må låta imponerande, men de är mindre än de ökningar vi sett föregående år. Kan det vara så att lagar som syftar till att kontrollera nätet på olika sätt faktiskt skapar en avskräckande effekt för nätdistribution i största allmänhet?
Grundantagandet, att en lag kan fostra ett nytt beteende, räcker inte för att visa att IPRED är en framgång. Det är också viktigt att visa att detta nya beteende är bättre än det som lagen syftade till att förändra. Och där delas nog analysen i två läger: de som tycker att lagligt alltid slår olagligt, och att återgång till tidigare teknik inte är ett problem om alternativet är ny distribution utom lagen och mot dem står de som menar att varje försök att skruva tiden tillbaka riskerar att skada ekonomin i stort och dessutom endast utgöra konstgjord andning för en produktion som står inför en massiv strukturomvandling.
Själv vet jag inte om jag accepterar de första leden i resonemanget. Tanken att IPRED så starkt kan kopplas till nya beteenden är fortfarande obevisad. Den ökande DVD-försäljningen kan lika gärna kopplas till ny prispolitik och framväxten av en ny DVD-marknad i ett lågprisskikt och den sjunkande trafiken var bara en tidningsanka som uppstod till följd av att justitiedepartementet tillkännagav några månaders fildelningsamnesti före det att IPRED trädde i kraft (genom att förklara att lagen inte skulle kunna användas retroaktivt).Undersökningar som visat förändringar i beteenden motsägs av stadigt stigande antal som fildelar i andra undersökningar. Från samma part!I den evidenssituationen är det vetenskapligt korrekta att konstatera att empirin spretar och att det inte finns grund för att säga det ena eller det andra. Det kan till och med vara så att fildelningen ökar parallellt med att de lagliga tjänsterna och DVD-försäljningen ökar. Denna s.k. nollhypotes – att allt annat lika så ökar vår konsumtion av innehåll i olika former hela tiden – är faktiskt det starkaste kortet just nu. Försök att väva kausalitetsnät mellan lagar och konsumtion faller snabbt offer för Occams rakkniv.
Det är alltså faktiskt fortfarande fullt möjligt att det inte vetenskapligt går att separera ut någon som helst effekt av den nya lagen. Men för de spinndoktorer som finns på de olika sidorna är det förstås intressant att försöka styrka antingen att lagen varit en framgång eller att den misslyckats i grunden.
Frågan kommer nog inte att avgöras i närtid. Men det är värt att tänka tanken: i vilken annan situation tycker vi att återgången till en tidigare teknikgeneration är en framgång för en lag?
Denna graf över Netnods internet trafik i Sverige brukar vara intressant att följa i sammanhang som dessa.
http://stats.autonomica.se/mrtg/sums_max/All.html
Som synes toppar nu trafiken efter svackan i April.
Har inte läst DN-artikeln, men DVD-försäljningen har ju ökat konstant de senaste 10 åren. Det sker alltså, som du är inne på, parallellt med att fildelningen ökar. “IPRED funkar”-caset är svagt…
http://vansterteknik.wordpress.com/2009/06/01/dvd-forsaljningen-okar-konstant/
Apropå miljöbelastning: relativt digital distribution har traditionell CD-distribution en ökad miljöbelastning av en faktor 20.
http://temfunderingar.wordpress.com/2008/01/18/ladda-ner-musik-och-film-for-klimatets-skull/
” i vilken annan situation tycker vi att återgången till en tidigare teknikgeneration är en framgång för en lag?”
Vid ett förbud mot kärnvapen?
Henrik: det är en intressant tanke: kanske tycker vi att återgången till tidigare vapenteknologier är bättre, men vad baserar du då det på? Första världskriget vs andra världskriget? Eller andra världskriget relativt kalla kriget? Och vilka värden är det då man värnar? Andra världskriget skördade mer än 60 miljoner liv, upp från 16 miljoner för första världskriget, men kalla kriget var väsentligt mindre farligt för människor – som tur var. Men för att den metaforen skall gälla får man nog också tänka sig att informationsspridning är skadlig. Att vi blir bättre på att kriga är ingen som applåderar, men det är för att krig är dåligt och skadligt. Men det gäller naturligtvis inte för informationsspridning.
Fast det är klart, det finns säkert någon som jämställer fildelning och termonukleära vapen. Det finns alltid någon.