CEPR har publicerat en ny, intressant artikel om krig och jämlikhet. Efter andra världskriget föll den rikaste procentens andel av den totala samhälleliga rikedomen från runt 20% till under 10%:
Source: Scheidel 2017: 131, Fig. 5.1, based on WID.
Det var den enskilt största “jämlikhetsreformen” under hela 1900-talet och följdes av höjda skatter som höll jämlikheten på dessa nivåer, skatter som först nu börjat dala:
Sources: Scheve and Stasavage 2016: 10, Fig. 1.1; Scheidel 2017: 167, Fig. 5.13, fromhttps://www.macro.economics.uni-mainz.de/klaus-waelde/trade-union-density-from-1880-to-2008-for-selected-oecd-countries/.
Frågan är förstås hur detta går till – vad är det som sker? Det är flera samtidiga utvecklingslinjer, menar författarna, men inte minst att kapital förlorar i värde i krig — Frankrikes kapitalstock föll med 2/3-delar, exempelvis. Krig skapar alltså jämlikhet; det betyder förstås inte att den som förespråkar större jämlikhet också förespråkar krig – om det inte är så att det är endast krig som skapar jämlikhet.
Riktigt så illa är det inte. Det är värre. Åtminstone enligt Walter Scheidel. Det har hittills, menar han, bara varit krig, statskollaps, revolution eller pest som radikalt kunnat öka jämlikheten i samhällen. Det går att vidmakthålla jämlikhet, men när den väl rasat iväg in i ojämlikheten känner vi inte till några andra historiska processer som kan justera de ekonomiska förhållandena.
Problemet här är förstås kausaliteten. Om vi är intresserad av att försöka skissa olika scenarier för framtiden så måste vi besluta oss för vilka mentala modeller vi vill utforska:
(I) [krig, pest, statskollaps, revolution] –> jämlikhet
(II) ojämlikhet –> [krig, statskollaps, revolution, pest]
(III) fred –> ökad ojämlikhet
(IV) Krig –> [ökad reformtakt, fackföreningsmedlemsskap och politisk handlingskraft]
Om vi indexerar risken för krig med ojämlikheten som en signal, så borde kanske risken för storskaligt krig idag bedömas som mycket högre (om man nu seriöst kan diskutera risken för “krig” utan att situera den risken mellan två parter och i en geopolitisk kontext). I en naiv modell:
Så hur skulle vi uppskatta risken för ett krig med fler än 4 nationer inblandade före 31.12 2019? Förmodligen fortfarande mycket låg – 0.05-0.15 eller så – men det är intressant att köra en modell som denna mot olika korgar av länder.
Tillbaka till Scheidel. Är budskapet vi ska ta till oss att det är meningslöst att kämpa mot ojämlikheten med politiska reformer? Eller att sådana reformer kräver samma typ av samhälleliga sinnesstämning som ett krig leder till? Scheidels eget svar från en intervju med förläggaren är värt att citera i sin helhet som avslutning:
This doesn’t raise much hope for the future. What are the chances that we will be able to return to a fairer distribution of income and wealth?
That’s a good question, although few people will like my answer. The traditional mechanisms of major leveling, the Four Horsemen, currently lie dormant: technological progress has made future mass warfare less likely, there are currently no revolutions on the horizon, states are much more stable than they used to be, and genetics will help us ward off novel epidemics. That’s a good thing – nobody in their right mind should yearn for death and destruction just to create greater equality. But similarly powerful peaceful means of leveling have yet to be found. And to make matters worse, a number of ongoing developments may drive up inequality even further: the aging of Western societies, immigration’s pressure on social solidarity and redistributive policies, and the prospect of ever more sophisticated automation and genetic and cybernetic enhancement of the human body. Barring major disruptions or an entirely new politics of equality, we may well be poised to enter a long period of polarization, another Gilded Age that separates the haves from the have-nots.