Den som läst Cormac McCarthy vet vilken oerhört tät, men samtidigt lätt stil han har utvecklat. I alltifrån The Road till Blood Meridian kan man njuta av hans koncentrerade och ofta kusligt effektiva språk. McCarthy, som under flera år varit en del av det kända forskningsinstitutet Santa Fe delar nu med sig av sina skrivtips och de kännetecknas av samma stränga minimalism. Det viktigaste tipset är dock ett metodiskt: läs alltid dina texter högt för dig själv. Det kan inte nog betonas hur viktigt detta är — jag önskar att jag gjorde det oftare för texter – även email eller bloggposter – eftersom det nästan alltid innebär en förbättring av texten med minst 10-15% (om jag nu ska försöka kvantifiera det).
Även Dickens lär ha läst högt för att hitta dialog och röster, och han läste även sina texter offentligt och framförde sina röster med stor framgång. Rösten är en omistlig del av texten, och om du inte har hört din text så har du kanske inte heller skrivit den verkliga texten. Orden på papperet är en del av en större helhet. Att skriva bättre och samtidigt inte låta prestationsångest tysta oss är en pågående kamp, och helt klart en kamp värd att utkämpas. Högläsningen är en viktig allierad i det arbetet.
McCarthys minimalism är också en utmaning för vetenskapen – han gillar inte fotnoter, han tycker illa om texter som försöker smickra in sig genom att använda vissa snirkliga uttal. Gapet mellan hans ideal och vetenskapen är nästan smärtsamt stort – men man kan inte låta bli att undra hur en vetenskap sett ut som inte låtit språket bli ett hinder för kommunikationen av kunskap och insikter.