What a year it has been

As I return to this notebook, or collection of musings, I find that everything has changed. Not in the dramatic way of everything has changed but in the rather more subtle way of everything has changed.

A shift in the way we see ourselves and the societies we are in.

The day before yesterday I celebrated my 49th birthday, and I reflected on what I would like to do with my life in general going forward. And one of the things I would really like to do is to write more, simply because writing is thinking. I do write a fair bit in my day job, but that writing is often concentrated on the issues and challenges facing the tech industry in different ways – albeit from a futures studies standpoint – and so not something that I can always share.

But what I would like to do is to write more widely, think through things and develop this as a commonplace book, a Zibaldone. A place to collect thoughts and find over time if there are patterns in them, ideas, stories, theories – a good example is HP Lovecrafts collection of story ideas, sketching other uncharted parts of the Mythos.

So – a commitment to write, then. We will see how that goes.

What a difference a day makes

Folkhälsomyndigheten i går:

Och i dag med totalt 341 fall och en ökning på 37.5%…från 32 nya fall i Stockholm till 60:

Det är lätt att göra sig lustigt över sånt här, men förmodligen skulle ingen av oss låtsasepidemiologer klarat av det särskilt mycket bättre. Det är en påminnelse om hur usla vi är i allmänhet på att förutsäga mycket komplexa system. Nu återstår att se om det verkligen råder samhällssmitta, och om den sprids snabbt eller långsamt. Alla försiktighetsåtgärder som låter oss platta ut kurvan är förmodligen bra.

Jag hoppas att det kommer att skrivas en hel del forskning om hur detta förlöpt, om de olika kognitiva fällorna i det, åt alla håll, och vad de kom att betyda.

Veckans läsning

Läst en del på kvällarna denna vecka och njutit av följande:

Terapeuten var det närmaste en perfekt söndagsbok jag läst. The Last låg kvar från en resa, och var väl okej men ojämn. Lintons bok mycket matnyttig och Boyd skrev jag om här. Den lilla boken emellan Boyd och Jameson heter Planet of Viruses och var en god genomgång av de enormt många olika sorters virus som finns.

Gör du en årsgenomgång?

Året närmar sig sitt slut och jag funderar på hur jag ska göra en genomgång av vad jag lärt mig och hur jag kan utvecklas mer nästa år. Det är en intressant process, och jag antar att de flesta göra det på något sätt. Det varierar säkert från stelt stirrande ned i champagnen på nyårsafton till mer robusta genomgångar av året som varit för att se hur den egna berättelsen fortskrider. Det finns de som publicerar egna årsredovisningar, men det känns litet, uh, överambitiöst kan jag tycka (och även om jag gillar The Quantified Self-rörelsen så är jag inte lika förtjust i numeriska mätvärden när det gäller reflektioner över det egna livet — vilket kanske är ett misstag).

Nå, här är de frågor som jag tänkte ställa mig själv i min årliga genomgång.

Gör du en årsgenomgång?

Året närmar sig sitt slut och jag funderar på hur jag ska göra en genomgång av vad jag lärt mig och hur jag kan utvecklas mer nästa år. Det är en intressant process, och jag antar att de flesta göra det på något sätt. Det varierar säkert från stelt stirrande ned i champagnen på nyårsafton till mer robusta genomgångar av året som varit för att se hur den egna berättelsen fortskrider. Det finns de som publicerar egna årsredovisningar, men det känns litet, uh, överambitiöst kan jag tycka (och även om jag gillar The Quantified Self-rörelsen så är jag inte lika förtjust i numeriska mätvärden när det gäller reflektioner över det egna livet — vilket kanske är ett misstag).

Nå, här är de frågor som jag tänkte ställa mig själv i min årliga genomgång.

  • Vad är det viktigaste du har lärt dig i år?
  • Vilket är det största misstag du gjort i år och varför gjorde du det?
  • Vilka personer har betytt mest för dig i år och vilka har du betytt mest för?
  • Hur meningsfullt skulle du säga att det här året varit?
  • Vilka projekt har du sysslat med som kommer att betyda något om tio år?
  • Vad har du valt bort detta år? Var det bra saker att välja bort?`
  • Vilken var årets bästa bok / skiva / film / tv-serie / teaterpjäs?
  • Vad är du mest tacksam för under året som gått?
  • Hur har du lärt känna dig själv bättre? (Gnothi Seauton)
  • Hur har du tagit hand om dig? (Epimeleia Heautou)
  • Vad har du inte tagit ansvar för?
  • Vem har du glömt tacka?
  • Vilka olika personer var du och vem var du mest?

Åtskilliga andra har andra modeller för årsgenomgången. Se här, här, här och här.

Internets nittionde sinne

En av de många teknikrevolutioner vi lever i är förhållandevis tyst — utvecklingen på sensorområdet är fascinerande snabb, och priserna sjunker hela tiden, men ändå ser man sällan särskilt mycket skrivet om vad det kommer att innebära.

Även om vi begränsar oss till telefoner så är mängden sensorer i stadig tillväxt. Det är inte omöjligt att tänka sig en framtid i vilken mobiltillverkare bygger in luftkvalitetssensorer eller andra enkla sensorer som låter telefonerna ingå i ett nätverk av artificiella sinnen som kan ge oss mer information om komplexa problem som klimatet. Redan något så enkelt som en kamera kan ha enormt intressanta tillämpningsområden.

Nyare telefoner kan med hjälp av AI ta hyfsade kort på natthimlen, exempelvis. Denna astrofotografi skulle lätta kunna utvecklas vidare till en punkt där vi exempelvis skulle kunna länka samman alla bilder som tas av natthimlen för att tidigare kunna upptäcka eventuella objekt på väg mot jorden; en sorts distribuerat nätverk för att upptäcka asteroider!

Distribuerade sinnesnätverk är ett exempel på kombinatorisk innovation som vi knappt börjat utforska. Tidig forskningområdet antyder dock att möjligheterna är värda att utforska.

I dag fokuserar vi mycket på artificiell intelligens, men det är värt att fundera på vad vår intelligens är värd utan sinnen — och hur vår intelligens skulle ha utformats om vi haft 10 eller kanske 100 olika sinnen. Nätet kan med lätthet få lika många olika sorters sinnen som vi kan tänka oss sensorer, och vi kan tänka oss lika många olika sorters sensorer som vi kan tänka oss mätbara fysiska processer.

Hörsel och syn, kamera och mikrofon, är bara början. Redan i dag vet vi att mobiltelefoner också kan använda sin accelerometer för att detektera jordbävningar.

Ett sinnesnätverk som detta skulle kunna bli en utmärkt infrastruktur för innovation och komplex problemlösning. Här finns en hel del kvar att göra! Inte minst på standardiseringsområdet och inom juridiken — kan vi bygga en sensorinfrastruktur som är integritetssäker och allmänt tillgänglig på ett sätt som uppmuntrar innovation ovanpå densamma?

Tiden och politiken

Man skulle kunna rangordna olika partier efter hur de förhåller sig till tiden – och endast det. Frågan skulle då bli både hur de riktar blicken (framåt/bakåt), hur lång framtiden är i partiets ideologi, hur djup historien — och kanske också frågan om hur rytmer, vilka rytmer man ser i det politiska beslutsfattandet, ekonomin och den tekniska utvecklingen.

Om man bar fick denna enda parameter att rösta kring från politiska partier skulle man ändå kunna bestämma sig – om man själv hade en uppfattning om hur tiden ser ut i den egna politiska övertygelsen.

Där finns också andra aspekter som de partier som bär ett eskatologiskt drag eller de som tycka befinna sig i Parmenides tidlöshet. Det gäller förstås inte bara partier – alla organisationer har en implicit bild av tiden – och med vår växande kunskap kanske det kommer att bli allt vanligare med ett längre perspektiv. Pendeln borde slå åter snart – bort från kvartalen och de 24 timmarnas nyhetscykel. Tänk en organisation som arbetade i evolutionär eller geologisk tid – med mål som kommer att uppnås om tusentals år. Tänk ett parti med civilsatorisks tidsramar – vilka sorters medborgare skulle krävas för att ett sådant parti skulle kunna bli framgångsrikt?

Att överleva November…

November. Aldrig har jag hållit med en poet så mycket som jag håller med Emily Dickinson i ett av hennes (underbara) brev:

It is also November. The noons are more laconic and the sunsets sterner, and Gibraltar lights make the village foreign. November always seemed to me the Norway of the year. —— is still with the sister who put her child in an ice nest last Monday forenoon. The redoubtable God! I notice where Death has been introduced, he frequently calls, making it desirable to forestall his advances.

Emily Dickinson, Lettere 1845-1886

Novemberhimmel.

Emily! Så rätt! Så vad kan man göra? De uppenbara motståndshandlingarna inkluderar:

+ Köpa böcker. Massor av böcker.

+ Dricka te. Massor av te.

+ Lyssna på Frank Sinatra.

+ Äta mandariner.

Därutöver kan man bara leva på hoppet. Och kanske skatta sig lycklig i hemlighet. Just det, att vara tacksam i hemlighet för det grå, är en koanliknande rebellverksamhet som jag sysslar med just nu. Man måste liksom tänka sig november som lycklig.

Varifrån kommer allt det grå?

En dröm jag har är att inrätta mitt liv så att jag bara läser i november. Inget annat. Dra mig tillbaka till ön, med en kasse böcker och tid. Tid att läsa med pennan i hand, fylla marginalerna och skriva små utropstecken där författaren slår huvudet på spiken, och frågetecken där han eller hon går vilse. Sedan återvända till civilisationen kring första advent.

Såg en film på planet hem nyligen. Where’d you go, Bernadette med Cate Blanchett. En märklig film, men märkligt glädjande. Inte helt funderat ut varför jag gillade den, och det kan vara fel ord – men det var något i den dystra, dunkla misantropi som huvudpersonen lekte med – just lekte med – som kändes förlåtande. En sorts horror vacui men med vakuumet ersatt av en alldeles särskild sorts vardag. En novemberfilm.

No hope, No Mercy, November.